kampenmotfinnarna.blogg.se

Redan dos 68, vilket betyder att jag ätit Isotretinoin i över 2 månader. Vart tar tiden vägen? Känns så otroligt skönt att tiden bara rinner iväg, och med det vänjer man sig mer och mer vid biverkningarna, vilket gör att man blir allt mer övertygad om att detta kommer vara mödan värt, helt klart!

Något jag märkt när jag läst andra som bloggar om sina Isotretinoin/Roaccutan-kurer är rädslan över bestående ärr. En rädsla som jag kan förstå fullkomligt! Själv är jag också panikslagen ibland över att huden och aknen är läkt men att huden ändå ser ut som ett stoppljus på grund av alla skrikigt röda ärr. Dock brukar den paniken försvinna ganska omgående, för jag är så väl medveten om att alla dess ärr med nästan 100% chans kommer att försvinna med tiden. Jag vet att det kan vara väldigt svårt att ta in, när man har ansiktet fullt av ärr och är rädd, och kanske hade förväntat sig att ärren skulle läka ut lika snabbt som aknen. På grund av detta tänkte jag att tiden är kommen att skriva ett litet inlägg om just akneärr. Kanske lugnar det vissa, kanske inte, men i och med denna kunskap har åtminstone jag lyckats tänka positivt och vara optimistisk till att ärren är temporära och kommer att blekna i takt med minnena av denna helvetiska akne.

Som jag nämnt tidigare har jag haft akne hela mitt vuxna liv. Sommaren efter studenten blossade den upp, som en blixt från en klar himmel, och den var ett rent helvete att bli av med. Efter en lång och, såhär i efterhand, fullkomligt onödig kur med antibiotika försvann all akne likaså alla ärr. Innan dess hade jag välidigt mycket röda ärr, i synnerhet med tanke på att jag på den tiden absolut inte kunde låta bli att klämma i kombination med användning av oerhört starka ansiktsprodukter och liknande. Men, som sagt, samtliga ärr bleknade och jag återfick min persiko-hy. Men, aknen kom tillbaka med besked och jag har inte lyckats bli av med den fram tills nu, 8 år senare! Det som nu kvarstår är alla röda ärr, som jag som sagt är övertygad om att de kommer försvinna. Men hur kan jag vara det? Jo...

Till att börja med, röda/lila/rosa/bruna ärr efter akne är "aktiva" ärr. Med detta menas att det fortfarande pågår en läkningsprocess. Den röda/lila/rosa/bruna färgen, som många uppfattar som väldigt provocerande, beror på en inflammation i huden, vilket får till följd av det ansamlas röda blodkroppar vid ärret/skadan för att dämpa inflammationen. Detta är alltså inte av ondo, utan snarare precis tvärt om! Kroppen, och huden med det, är helt fantastisk på att läka sig själv, och röda ärr efter akne finns egentligen ingen som helst anledning att försöka behandla, eller att snabba på läkeprocessen, då kroppen klarar av detta väldigt bra för egen maskin. Allt vi behöver göra är att lita på oss själva och på vår fantastiska kropp!

I de allra, allra flesta fall (visst, det finns alltid undantag) så läker röda/lila/rosa/bruna ärr efter akne ut av sig självt utan hjälp av läkemedel och dylikt. Detta är inget som sker över en natt, det kan ta alltifrån några veckor till år, men vanligtvis är ärren läkta efter cirka 1 år. Detta betyder, som sagt, inte att ärren går från ilsket röda till puts väck under loppet av ett dygn, utan de bleknar undan för undan och blir mindre synliga med tiden, vilket för mig känns positivt och hoppfullt. Dina ärr kommer med andra ord inte vara lika ilsket röda nu som de kommer vara om ett par veckor/månader.

Med att ärren är läkta menas att de återgått till samma hudton som huden omkring ärret, vilket med andra ord betyder att ärren inte längre är synliga med blotta ögat. 

Visst kan det kännas förjävligt, rent ut sagt, att det ska behöva ta flera år för de röda prickarna att försvinna, men förhoppningsvis, och troligtvis, så tillhör du den skaran av människor där dina ärr kan vara ett minne blott snabbare än så. 

Det finns saker du kan göra för att inte förvärra ärren, och således undvika att förlänga läkeprocessen och risken för bestående ärr:
- Använd solskyddsfaktor! Något vi alla (hoppas jag) är noga med, i synnerhet vi som äter Isotretinoin. Huden är kroppens största organ, något många tror är en myt, men som sjuksköterskestudent kan jag klargöra att ja, det är sant! Därför är det viktigt att vårda och ta hand om huden därefter. Det finns många debatter och diskussioner om hur högt solskydd man ska använda. Många hävdar att en hög solskyddsfaktor stänger ute det solljus som vi så väl behöver för att kunna tillverka det livsviktiga vitamin D. Andra hävdar motsatsen. Fakta kvarstår dock att det vi behöver, här i Sverige, är 30 minuter solljus per dag under vår- och sommarmånaderna. Att vistas i solen omkring 30 minuter varje dag utan hög solskyddsfaktor gör alltså att vi utan problem lapar i oss det solljus vi behöver för resten av året. Förslagsvis ska detta ske innan kl.11 och efter kl.16, när solen inte längre är lika stark och skadlig. Så att sitta på balkongen en stund på morgonkvisten och njuta av solens första strålar, eller framåt kvällen, är helt enkelt fullgott. Personligen skulle jag aldrig vistas i solen, vare sig här hemma i Sverige eller på sydligare breddgrader, utan minst spf 15. Och nej, jag är ingen ängel eller Gud, och i synnerhet var jag det inte i min ungdom då jag frenetiskt solade solarie och gassade med sololja, men som tur är blir man klokare med åren, och det är aldrig försent att börja skydda sig. Visst kan även jag sitta i solen utan solskydd ibland, men i största möjliga mån smörja mig för att undvika att bränna mig. De som säger att "Jag bränner mig aldrig, jag blir bara lite röd!" har tyvärr fel. En röd hud är en bränd hud, alltså en brännskada i varierande grad. Man kan bli röd i solen p.g.a. att man är varm, men om det röda inte försvinner efter en svalkande dusch, ja, då har du bränt dig.
Numera använder jag spf 35 i ansiktet året runt, och spf 20 på kroppen i Sverige, och spf 30 på kroppen när jag befinner mig på sydligare breddgrader. Spf 30 stänger i princip ute allt skadligt solljus, och visst, det gör det svårare för att oss lapa i oss utav solljuset och tillverka D-vitamin, men det kompenserar jag som sagt med att försöka få lite "oskyddat" solljus på morgonen/kvällen eller de dagar jag glömt att smörja mig. Skyddande kläder ger samma effekt. 
Gällande ärr och solning så kan många, liksom jag, längta efter att få lite färg, då detta ofta döljer ärren väldigt fint. Till att börja med så får man färg även om man använder solskyddsfaktor. Jag, som använder hög solskyddsfaktor, tar längre tid på mig att få färg än min sambo, som på sin höjd smörjer sig med spf 15, men å andra sidan sitter min färg i bra mycket längre än hans. Plus att om du är noga med att smörja dig återfuktar du även huden kontinuerligt, vilket ger en bra grogrund för en långvarig och fin färg som inte flagar. Dessutom kan ärren stanna kvar längre i huden om du solar, läkningsprocessen kan alltså förlängas. Därför bör man vara försiktig i solen om man har just akneärr, och kanske smörja lite extra just där.
I övrigt, och i synnerhet, skyddar solskyddsfaktor mot risken för cancer! Och rynkor.
Över lag är mitt tips till er alla: Skydda er i solen, kära ni!
- Låt ärren vila! Regel 1: Kläm inte finnarna (jag vet, det är lättare sagt än gjort, och ibland MÅSTE man helt enkelt bara!). Regel 2: Riv/pilla inte på finnar som håller på att läka. Regel 3: Försök inte att snabba på läkningsprocessen med starka produkter. Låt huden vila! Den läker, som sagt, sig självt alldeles ypperligt på egen hand. 
- Vårda din hud! Som om det vore en liten bebis. Ta hand om den med milda, vårdande produkter, och var inte så hård mot den. Är du snäll mot din hud kommer den göra som du vill, alltså att läka ärren. Personligen skulle jag inte använda produkter som påstår sig bleka/läka ärr, av den anledningen att jag inte längre tror på att sådana produkter fungerar. Det kanske dom gör, jag har ingen aning, men min personliga uppfattningen är att det inte gör någon verkan.
- Lägg energi på annat! Gläds åt att din onda, ömmande, blossande akne äntligen har läkt ut, istället för att förflytta dina negativa tankar till ett "nytt" problem. Ärren gör inte ont (åtminstone inte mina) och är lätta att täcka över med smink, om man så vill. Och viktigast av allt, dom försvinner utan hjälp, till skillnad från aknen. Du förtjänar att, när du blivit fri från din akne, kunna vara glad och lycklig över dig själv och din hy, och slippa noja över saker som får dig att må mindre bra över dig själv. Akne är ett rent helvete, men ärr är, i min åsikt, en världslig sak i jämförelse. 

Om du trots detta fortfarande är orolig över dina ärr så rekommenderar jag att INTE Googla en massa, då risken är stor för att skrämselpropaganda, likaså reklam för hudslipning och liknande, kommer dyka upp. Mitt tips är istället att kolla in andra bloggar som redan avslutat sina kurer och titta på, och läsa om, deras resultat. Några sidor jag tycker ni borde besöka är:
- http://ecjo.blogspot.se
- http://finhynu.blogg.se/2014/march/efter-kur-2-110-dagar-senare.html
- http://sundancekid.forme.se/2014/april/min-isotretinoin-resa.html & http://sundancekid.forme.se/2014/februari/dag-176-med-isotretinoin-orifarm.html

 

Något som jag valt att inte ta upp här, p.g.a. att jag har väldigt dåligt med både erfarenhet och kunskap om det, är gropar och djupa ärr. Min enda kunskap om detta är att det är en mer komplicerad läkningsprocess, som jag vet går att åtgärda, med varierande resultat, med hudslipning och laserbehandling. Även jag har fått lite gropar i ansiktet, men betoning på "lite". Det handlar om mikroskopiskt små gropar, som jag turligt nog varken störs av eller i princip lägger märke till. Det finns de som har betydligt mycket mer och besvärande gropar efter akne, och jag inte kan föreställa mig hur det känns. Mitt enda råd till er är att vända er till en duktig och förstående hudläkare, en icke vinstdrivande sådan, som kan ge er korrekta råd. Personligen är jag kopplad till Diagnostiskt Centrum Hud här i Stockholm, som skriver ut Isotretinoin till mig, och de gör även hudkorrigeringar osv. Jag har ingen erfarenhet om huruvida dom är duktiga på detta eller ej, men min uppfattning efter att ha kikat runt lite är att dom är erfarna och patientcentrerade. Men generellt passar jag mig för att över huvudtaget ge några råd gällande ärr i form av gropar, tyvärr!

Jag önskar er alla stort lycka till med er akne, och för er egen skull önskar jag att ni kan övervinna er rädsla för ärr och istället fokusera på de bra sakerna i livet!